EDSVIKENF

Även om filmerna är rätt kassa, ja nu kommer jag få halva jordens befolkning mot mig, men det är MIN åsikt, så är musiken magisk. Jag lyssnar annars sällan till endast instrumental musik, men här behövs inga ord eller refränger. Musiken säger allt.

Ljuvligt! Nu kommer jag somna sött på direkten... God natt!


//Kes

Kunde inte låta bli att ta mig en titt på det svenska the Hills eller wanna be Sex and the City. Anna Hibbs, Petra Tungården och Michaela Forni driver varsin framgångsrik blogg och är alla välkända stureplansbruttor och nu så får vi alltså ta del av deras liv ännu mer i detalj. Har följt Petras blogg SheCity ett bra tag och tycker hon är riktigt underhållande. Men efter att ha sett pilotavsnittet blir jag mest förvånad att någon över huvudtaget vill medverka i ett program som detta. Det hela är väldigt ytligt och tja det består till störst del av att de sitter och fikar eller snackar i telefon. Vad är meningen liksom? Jag tycker idéen är bra, så förhoppningsvis blir det kanske bättre, ska ge det en chans till på onsdag.

Kollade upp de andra bloggarna också Flest skor vinner av Michaela var som vilken annan stureplansblogg i mina ögon. Annas blogg en annan del av stureplan var det dock mer klös i, henne kanske man skulle börja följa rentav?


//Kes

Foto: Namul Namul Station, Northen Territory


Don't know why I started to write in English, but I guess I'm quite used to both speak and write in this language by now. It actually feels really good! I thought I was going to summarise this journey in a couple of words. Four and a half month has passed since me and Lus took the long flight down under. If I would describe the past months in words it would be; people, relationships, nature, culture, thinking, fun, heaps of fun, stress, food and adventures. Ok, this was harder than I thought, but I guess a long journey deservs a lot of words!


Foto: Min födelsedag i Fitzroy Garden, Melbourne, mig, Emelie & Lus

Jag är nästan pank, men jag är fulld av så många minnen att jag håller på att spricka! Även om jag tvivlade på att backpacking redan innan, skulle jag aldrig i livet ångra denna resa. Man behöver helt enkelt testa på att resa runt lite, man lär sig så mycket! Det låter jätteklyshigt, men det är sant! För det första lär man sig om sig själv men sen lär man sig också otroligt mycket om människan och om olika kulturer. Man lär sig inte nödvändigtvis om landet man besöker utan även om alla de nationer du möter längs med resans gång. Människan i sig är väldigt intressant, hon kan betee sig på så många olika sätt och det är så intressant när man kan se mönster och förklaringar till olika handlingar. Känner mig på något sätt socialt upplyst om man kan säga så!


Foto: Lake Matheson

Även om det är mycket lärorikt socialt att resa var det många stunder som jag kände mig ostimulerad. Lärde mig ganska tidigt att de flesta guider inte kan mer än bara basics och att det inte känade någonting till att fråga om ytterligare fakta. De visste helt enkelt inte mer än grunden, unga äventyrare även de! Efter ett tag saknade jag verkligen att göra rätt för mig och lära mig nya saker. Under den tiden på marknaden passade jag på att lära mig allt om frukt och tog reda på allt om hur de drev sin bussiness, insåg att hela bunten var skojare som inte hade någon som helst koll på vad de sysslande med... Det är lustigt det där, var jag än börjar jobba brukar jag alltid bli intresserad av hur de sköter sin verksamhet. Det är kul att sätta sig in i hur de sköter sina företag och ofta kan jag hjälpa till och se hur de exempelvis kan förbättra sig. Kanske ska jag lägga arkitektutbildningen på hyllan och satsa på att bli konsult?! Något jag nu är säker på är att jag är jättesugen på att börja plugga och att jag helt klart vill ta en tid utomlands för studier.


Foto: Mig, Kasper, Robin & Lus på väg till Andrews Surprice Goodbye Party as Party Animals!

För övrigt tänker man väldigt mycket på livet då man reser, när man får tid över det vill säga. Vi har inte direkt legat och såsat på vackra stränder som de flesta partybackpackersarna, nej vi har verkligen sett sjukt mycket!

Stockholm - Bangkok - Sydney - Darwin - Mataranka - Alice Springs - Adelaide - Melbourne - Sydney - Nya Zeeland från norr till söder - Sydney - Melbourne - Sydney - Bangkok - Stockholm.

En ganska lång lista städer och då är detta endast i stora drag... Mellan detta har vi tiden på Bondi, surfcampet, vistelsen i Woy Woy, jobbet på farmen ute i öknen, touren till Kings Canyon, Kata Chuta & Uluru, Barossa Valleys vindistrikt, Great Ocean Road, hikeandet i the Grampions och den långa resan genom hela Nya Zeeland. Folk frågar mig hela tiden vad jag tycker vad bäst, och det är en otroligt svår fråga att svara på. Vad det gäller äventyr och vacker natur tycker jag NZ var helt fantastiskt. Samtidigt är tiden på farmen något jag aldrig i hela mitt liv kommer glömma. Surfingen var så kul att jag bergis fastnat på östkusten om jag stannat en vecka till, det gjorde nästan ont i mig att slita mig från Bondi den sista dagen jag spenderade i Sydney. Bara tanken ifall jag fallit allför hårt för en surferdude...haha... The Rock tour var mäst fascinerande geologiskt sett, jag insåg att jag tycker det här med naturvetenskap är ytters intressant än en gång samt att det var väldigt kul att få lära sig allt om Aborginernas kultur. Tiden i Melbourne klår nog dock allt i alla fall, här inser man hu rmycket goda vänner betyder för att man ska må bra. Pengar, materiella ting och vacker natur kan ärligt talat inte konkurrera med riktigt bra människor... och så god mat förståss! Thank god for Queen Vic Market!


Foto: Random surfer on Bondi Beach, Sydney

Jag är så glad över att jag åkte iväg med en nära vän. Vad som än händer är man där för varandra, och visst är delad glädje dubbel glädje, samtidigt som man kan dela på jobbiga saker. Att resa med Lus tillför även en hel del öväntade äventyr... Det är helt sjukt vad mycket grejer som hänt oss under tiden vi rest runt, men så är det ju tur att allt händer under ens första resa så man kan lära sig! Tänker inte gå in på några speciella händelser, men man kan ju hoppas att vi inte är lika naiva längre. Fast något vi lärt oss är att vad som än händer så löser det sig alltid, sit back relax and enjoy the ride, everything happens for a reason, festen är nu!



//Kes - Sorry för att det blev så långt..

Oturligt nog dog min kära mobil drunkningsdöden av en kondenserande vattenflaska i min väska ett par dagar innan jag for hem från Bangkok. Har inte lyckats få liv i varken den eller min gamla nokia och står nu inför det jobbiga valet av en ny mobil.

Mina krav är egentligen inte så stora, jag vill ha en mobil med musik, den ska kunna ta okey bilder och gärna ha en smidig internetfunktion. Sen jag kom hem och äntligen kan använda spotify känner jag att det skulle vara ytterst nice om man kunde ha spotify i mobilen, dock måste man ha spotify premium då så då tillkommer 99kr i månaden på mobilräkningen. Spotifykontot använder man ju visserligen hemma också, så man kanske ska fundera på att skaffa det i alla fall?

Känner att jag skulle behöva lite input i det här området, tar gärna emot tips och hjälp! Tex vad har ni för abonemang?


//Kes

Foto från oasen a là arkitektbyrån White.


Jag förstår att ni har längtat, och nu är det över, er bitch is back. Nu ska det bli andra bullar på EdsvikenF! Ett tag framöver kommer ni helt enkelt att få stå ut med lite bilder från fjärran, men titt som tätt kommer det bli vanligt bloggande igen. Så var man hemma igen, lite lagom seg efter resor och tidsomställningar blev det till att packa upp och tvätta följt av en promenad till vårt kära Centrum. Under de senaste månaderna har det skett en hel del i komunen. Sollentuna har helt klart fått ett ansiktslyft, eller är det bara det att det för närvarande är klätt i vitt som gör allt så harmoniskt och vackert?

Jag gillar verkligen vad jag ser då jag går in i den nyrenoverade shoppinggallerian. Det blir aldrig stelt och tråkigt, det händer saker hela tiden och det finns tydliga teman. Butikerna är indelade i respektive kategori så man slipper springa kors och tvärs då man tex är ute efter underkläder eller skor. De har en food court om än liten, men mysig. Smart då sällskapet inte kan enas om en restaurang. Ballders har fått konkurrens från Espresso House och Waynes Coffee då jag för tillfället föredrar den sistnämnda då deras utsikt var bäst. Semlorna och Chai latten var ytterst goda båda två.

Sen går det inte att ta en promenad till centrum utan att möta både ett och annat välbekant ansikte. Så otroligt roligt att vara tillbaka bland alla nära och kära igen!


//Kes

Tydligen glömde jag nämna att jag hoppade the Nevis Bungy i Queenstown. Här nedanför kan ni se hur det hela gick till! Bland det ballaste jag gjort! Grymt!





//Kes

Kan inte låta bli att anonsera att jag nu sitter vid min kära dator i mitt rum in the place to be Edsviken. För hur underbart jag än haft det de senaste månaderna så är det underbart att få komma hem. Inte vilket vanligt hem heller, ett vinterparadis!

Vägen hem blev något längre än planerat, flighten var nämligen inställd så jag fick en extra natt på lyxhotell. Sen var det bara att gå upp skittidigt och ta planet hem. Det tog ovanligt lång tid då vi hade vindarna mot oss och eftersom jag satt bredvid två små nyfödda tvillingbebisar så blev det inte mycket sömn. Planet var fyllt med över tjugo spädbarn! Helt galet vad ungarna skrek! Tillslut var vi dock framme och jag har aldrig sett ett så vackert och vitt Arlanda i hela mitt liv! Jag fick min väska sist av alla såklart, men då jag gick genom gången med de välkända ansiktena och sedan möts av bror, syster och Gås kände jag direkt; NU ÄR JAG HEMMA!!!

Det blev foto och filmvisning såklart. Pappa for till Gattan ocgh löpte surdegslimpa och kanelbullar, I was in heaven! Mums!! Min söta mormor tog en taxi hit så fort hon hörde jag var hemma, man blir ju rörd! Lilla A var förkyld men honom ska jag försöka hälsa på i veckan! Nu är det morgon, jag har sovit mer än tolv timmar och fick just ett spottifyryck. Var tvungen att springa ett varv i huset och skrika! Shit vad jag har saknat spotty! Just nu njuter jag av fruktyoghurt med müsli.


It feels good to be home!


//Kes

Tänk om jag hade haft barn, då hade jag kunnat ha världens photoshoot med denna lilla stol! :) *drömmer*

//Gås

P.s. sorry för bloggbomben, fick sån inspiration bara...

Gah! Jag döööör! Hittade denna och två andra jättefina bilder på Kesens syrras blogg. INSPIRATION! Snygg sminkning och coolt hår, jag vill också ha photoshooting! :D

//Gåsen

Hmmm... Eftersom jag är världens bästa vän samt nervös över att de inte har nån normal musik i Australien uppdaterar jag härmed Kesen med de bästa låtarna just nu!

Owl City-Fireflies
Såååååå braaaa! Han är tydligen en kille med sömnproblem så han skrev alla sina låtar under natten när han inte kunde sova så därför är det massa sömnord i varje låt :P

Cobra Starship feat. Leighton Meester - Good girl gone bad
Kes du bloggade förut om att Leighton hade startat musikkarriär och här är hon! Wihu!

Gathania - Get it out
Hade ingen aning om vem denna tjej var men hon var tydligen med i idol nåt år :S Svängigt iallfall!

Agnes - Love me senseless
Tillslut så tröttnade jag på release me så då lyssnade jag vidare på albumet "Love Dance Pop" och hittade denna! Coola ljud!

Dizzee Rascal - Bonkers
Haha Kes du måste höra denna, först är den lite konstig men sen så är den rätt kul faktiskt ^^

//DJ Gouze

P.s. Du behöver inte lyssna på dom om du inte orkar, jag fick bara sån lust att lista lite :)

Efter en lång väntan på Arlanda kom hon äntligen, snyggisKesen komplett med happypants och en solbränna! Vi myste hemma hos familjen W med bullar och surdegsbröd (låter ju lite mysko men det fanns ju inget grovt bröd i Oz så Kes tog igen!) och kollade igenom massa bilder och filmer från resan. Jag var rädd för att Kes skulle förändrats (blivit en Aussiebitch!? :P ) men jag lovar, hon är samma gamla fotogalning, MF-galning och inte minst inredningsgalning! YAY! :D

Förvänta er en renässans för bloggen ;)

//Gåsen

Guess what! Jag flyttade till Fitzroy idag! 

Jannik var och kollade på ett hus när jag jobbade häromdan och han gillade det jättemycket. De hade ett litet rum till mig också så han undrade om jag ville flytta in. Det blir dyrare än hostelet, helt klart, men med tanke på att jag har jobb nu känns det värt det. Att ha ett eget ställe att landa efter en lång dag, kväll eller natt betyder mycket. Hostelet sov banne mig aldrig, människorna var konstiga och de hade ingen ac. Melbourne är visserligen riktigt kallt för tillfället, men man vet ju aldrig här, imorgon kan det bli 40 grader helt plötsligt, och tro mig, då blir det svettigt.

Rummet mitt är så litet det kan bli, jag får plats med en säng och en byrå, nada mas. Men det är riktigt mysigt! Precis lagom faktiskt. Huset i övrigt är underbart, ljust och fräscht med nytt kök och en trevlig bakgård där man kan sitta och äta middag och prata. Har redan invigt med nattlångt snack. Läget är dessutom toppen, ett stenkast från Johnston och Brunswick, två av de största gatorna med butiker, affärer och barer. Känns som att allt kommer lösa  sig ändå :)

Ska ta lite bilder imorgon!

// L

Kolla! jag tror mig ha hittat Kesens flyg, just nu över Lettland! :) Mamma springer ju runt och neggar och påstår att det minsann inte alls kan vara rätt flyg eftersom det skiljer EN siffra från flightnumret men det skiter jag i, snacka om coolhetsförstörare! Kes, du var i Lettland vid denna tidpunkt, face it ;)

Flightradar24.com är pappas nya favoritsida (efter Ken Rockwell såklart). Här kan man se var alla flygplan över mittersta europa befinner sig i uppdaterande tid.

//Gås

Börjar Christer Björkman få sån panik över att vi inte vinner ESC att han tar till världskändisar för att få det att funka?

Tyvärr Christer, det funkar inte! Dolph känns bara fejk och Christine Meltzer är så P.I.N.S.A.M.! Den enda av programledarna som känns någolunda trovärdig är Måns som faktiskt räddar hela showen enligt mig. Artisterna var ju inte så mycket att hänga i granen heller. Salem som gjort så mycket bra gör nu en dödstrist refräng och Pain of Salvation som skulle kunna ha kommit långt med en rockig ballad gör inte alls ett stort intryck när låten inte ändras på hela 3 minuter. Trummor och upptempo anyone?

Den enda jag kände kanske möjligtvis hade kunnat förtjäna en finalplats var Jessica Andersson med sin tonförändringsintressanta snyftare men om den placerats i en delfinal förra året hade den inte haft en chans.

Dålig start på melodifestivalåret 2010, hoppas det blir bättre!

//Gås